Det var en gång en bratt och en söderhavstös. Ovetandes om varandras existens gick vi vår vana trogna en lör-
dagsnatt i november 2005 till utestället Platina. Vid dj:båset spelades shakekvänlig r´n´b och pulsen var hög. Vid brasan satt tre bratts glada i hågen med något som liknade champagne i glasen. Söderhavstösens vän som kände sig något uttorkad, fann till sin glädje ett mycket bekant ansikte vid brasan. Söderhavstösen - som varken var sugen på något törstsläckande eller för den delen manligt sällskap - följde motvilligt med. Bratten och söderhavstösen blev genast presenterade för varandra som Erik och Kristin.
Men här tar inte sagan slut! Mötet blev kort, inga telefonnummer hann utbytas och Erik försvann i vanlig ordning till varmare breddgrader. Minnena av varandra hade dock etsats sig fast. Efter några veckor var Erik hemkommen och hoppades finna Kristin bland nattvimlet igen. Samma var det för Kristin.
Och så...! På Nobeldagen fann de varandra igen, nu fick de inte förlora chansen till fortsatt kontakt. Innan Kristin hann säga något frågade Erik efter Kristins mobilnummer. Då det blev dags att skiljas åt, bestämde de en dejt till dagen därpå. När Kristin kommit hem och precis krupit ner till kojs, hörde hon ett bekant ljud från mobilen. Ett nytt meddelade i inkorgen, kunde det vara Erik mån tro? Ja, visst var det det allt! Erik som mer än gärna ville träffa Kristin på stört, men som inte ville verka allt för desperat skickade iväg ”Hej vännen! Tack för ikväll! Sitter och äter vet inte var mina vänner är! Kram”. Kristin läste det två gånger för sig själv, vad menade han med detta? Skulle hon orka svara eller ej? Hon hann inte fundera så mycket, då ett nytt meddelande ploppade upp i displayen ”Om jag inte får tag på dom har du en soffa ledig? Ska försöka få tag på dom ett tag till!" Hm, det här tål att tänka på tänkte Kristin, vad är denna charmiga grabb ute efter egentligen....? Det minsta hon behövde just nu var en fling. Men eftersom minnet av den goa kvällen hade etsat sig fast var det kanske inte fel att ge honom en chans, så hon ringde upp! De beslutade att de skulle ses vid Luthagens Livs om 15 minuter. Kristin fick panik, helt osminkad och endast i morgonrock, var tiden för knapp för en total makeover. Snabbt fann hon ett par avdankade turkosa mjukisbyxor och en vit stickad tröja och tänkte för sig själv, "detta får väl duga" och rusade iväg med håret på ända. Fortsättningen på denna ljuva saga känner ni mer eller mindre väl till...